Från år 1958 är det tillåtet att sprida askan efter en anhörig på en annan plats än en ren begravningsplats. De vanligaste platserna är till havs, till skogs och bland fjällen. En person som vill sprida askan efter en anhörig bör ta upp detta med övriga familjemedlemmar så att alla är införstådda och överens. Askspridning är fortfarande inte så vanligt men intresset visar på en uppåtgående trend. Urnsättning är fortfarande det vanligaste begravningssättet i samband med kremering.
Ansökan om tillstånd att sprida aska efter en avliden person görs hos Länsstyrelsen i samma län som askan ska spridas. Om du är osäker kan du fråga din begravningsbyrå om råd om vad som gäller. Hos Länsstyrelsen finns en särskild blankett för askspridning. Dessa intyg bör bifogas ansökan:
- Dödsfallsintyg och en släktutredning
- Sjökort med utmärkt plats om askan ska strös i havet
- Markägares medgivande om askan ska strös över land
- Fullmakt om ett ombud ska sköta ärendet
Val av plats för askspridning
Lagen säger att aska inte får strös närmare än 600 meter från bebyggelse. Det får heller inte ske på allmänna platser som till exempel på badstränder eller fritidsområden. Aska får heller inte strös i anslutning till tomtmark och ingen markering av platsen får göras. Platser som sjöar och vattendrag är inte tillåtna för askspridning. Spridning av aska är också förbjuden på is och snö. Aska som sprids på annan mark än den egna kräver tillstånd av markägaren.
Ceremonin
Vanligtvis sker någon form av kyrklig begravningsakt. Därefter skickas ansökan till Länsstyrelsen om tillstånd att få sprida askan på vald plats. Ansökan kan inte göras i förväg även om många vill få sin aska spridd till exempel till havs. När askan ska spridas krävs att ett vittne närvara som sedan kan intyga att detta skett. Många väljer att sjunga en psalm vid själva askspridningen, eller att på något annat sätt ta farväl, kanske genom några vackra ord, för att på så sätt ge den avlidne ett värdigt avslut.
Slutligen kan tilläggas att det inte bara är den valda platsen som måste vara godkänd av Länsstyrelsen där askan ska spridas, Själva urnan med askan ska också hanteras på ett både värdigt och aktsamt sätt. Ceremonin vid askspridningen bör visa den avlidne vördnad.
Mer om begravningar här.
