Att vara obotligt sjuk och stå nära sin egen död är något som flertalet män och kvinnor gör varje år, men det är kvinnorna som vågar eller har ork att faktiskt prata om döden – män lider hellre i det tysta.
Tidigare har vi skrivit om de två tonårsflickorna som var bästa vänner och både föddes och dog på samma dag i en tragisk olycka, och för att komma över sorgen valde bägge familjer att prata om flickornas öde. För är det något som är allt viktigare så är det just att faktiskt våga prata om döden, något som kvinnor ter sig ha enklare för än vad män har. I alla fall när det kommer till att prata om sin egen kommande bortgång för kroniskt sjuka kvinnor, det rapporterar psykologidocenten Ásgeir R Helgason vid Karolinska institutet i Stockholm i en debattartikel som publicerats i Dagens Nyheter. Enligt ny forskning är det nämligen åtta av tio svårt sjuka kvinnor som själva initierar samtal om sin stundande död och när det kommer till män i samma sits är det endast tre av tio som gör detta, något som Helgason menar beror på att män har en inbyggd ovilja att inte visa sig svag även när de står för döden. Men med rätt bemötande ska detta gå att ändra på.
Hur får man män att prata om sin död?
Enligt Helgason handlar det om att från vårdens sida bemöta den svårt sjuke mannen på rätt sätt vilket gör att det kräver lång erfarenhet och träning från personalens sida för att ett samtal mellan patient och vårdare i ämnet ska kunna ske. Till exempel tenderar män att inte utnyttja vårdens erbjudande om samtalsstöd och förlitar sig istället på det känslomässiga stödet från sin partner – vilket gör partnern oerhört viktig. För döden är nämligen något som även män behöver prata om, och inte bara kvinnor – något som just Ásgeir R Helgason försöker hitta lösningen på.
